
Det är en lite märklig känsla, när man älskar sina fina barn och sambo men ändå inte riktigt har ork att vara glad och nöjd. Solen skiner och jag äter bra och gott, sover som en liten gudinna för lilla Love snusar så gott i långa pass brevid min sida. Ibland sover han hela nätterna igenom till och med. Men ändå är det nått som ligger och tär på energinerven. I några dagar har jag haft väldigt låg energi bara att tänka på matinköp eller att bara gå ut och gunga med Elvis har tagit emot. Det är så trist!! Så här vill jag inte ha det. Vad är det för liv att längta efter att dagen ska ta slut, barnen vara i säng och jag ska få sova? Jag måste få ordning på detta. Ska ge det några dagar till i självläkning, jag återkommer med rapport om det rättat till sig. Annars få jag ta till med mer drastiska metoder. Mera egentid kanske? Min syster och jag ska börja spela tennis, kanske ska ta första matchen snart? Eller varför inte ett besök hos fotvårdaren för en härlig massagebehandling, jag fick det i present i helgen.
Jag tror på egentid. Det är så lätt att glömma bort sig själv med två små barn (hur rara de än är). Du måste vårda dej själv också! Kram till dej
SvaraRadera