Kan det vara så att jag är lite kontroversiell i mitt tänkande eller är ni fler som tycker som jag? Jag funderar på den här karusellen med barnläkaren på Astrid Lindgrens sjukhus som nu åtalas för dråp efter många turer som mordmisstänkt på den dödsjuka lilla tremånadersbebisen. Jag ska akta mig för att uttala mig för mycket om fallet då jag inte är mer insatt än någon tidningsartikel eller nyhetsinslag när det begav sig förra året. Men jag känner bara, what the f! Nu är det ju dråp det handlar om så jag är inte lika upprörd som när hon var mordmisstänkt, men jag har förstått det som att denna läkare lyssnade på de anhöriga som bad om att de skulle underlätta för deras spädbarn som låg i dödskramper efter att ha tagit bort de livsuppehållande prylar kopplade till denne. Bebisen var dödsdömd, skulle dö när som helst, det fanns det ingen tvekan om. Om sedan läkaren missförstod, om de anhöriga uttryckte sig för tvetydigt eller om läkaren som hon säger inte alls tog en för stor dos eller ej... Det slutade ju bra för den lilla bebisen som fick sin dödsfärd förkortad, hon fick gå vidare som var oundvikligt i fallet. Varför kan då inte de anhöriga göra det? Så känns det i mina ögon. Sen kan det ju ha gått till på ett helt annat sätt, läkaren kanske var ett asshole som behandlade både bebisen och de anhöriga på otillfredsställande sätt. Kanske hånskrattade dom rätt upp i ansiktet när sprutan gavs. Men hur stor är den sannolikheten? Är det så att sorgen blev så stor (givetvis) att nån måste ses skyldig för bebisar ska inte bara leva i tre månader? Hade kanske gud eller who knows kunnat slänga in en räddande livlina trots allt?
Det här skulle kunna vara inledningen på ett inlägg huruvida jag är för eller emot dödshjälp. Men det är det inte, så jag avslutar här... Ok, med handen på hjärtat kan jag säga att om något av mina barn skulle ligga i sin dödsbädd, om jag skulle stå vid sidan av sängen och bevittna smärta och kramp och veta att det var slutet, att det inte ens var kamp för döden hade redan vunnit, visst faan skulle jag göra allt i min makt för att förkorta lidandet om det så inkluderar försöka muta en läkare eller sno en muskelavslappnande spruta för att injicera själv. Jag tror det iallafall, det känns mest logiskt för mig.
Over n out!
Nej då, du är inte ensam. Jag håller med dig. Sen så är det väldigt ofta som man bara får höra hälften i nyhetsrapporteringen men baserat på det jag har läst så håller jag helt med dig i ditt resonemang.
SvaraRadera