Alla andra i huset är bleka och magra medans jag är rödmosig av svett och lite halvtjock av all bake-up pizza jag slängt i mig. Barnen är griniga och ledsna, Love hostar och är snorig (precis som vanligt med andra ord) och Elvis har ont i magen och fortsätter vägra äta och dricka. Det går att lirka i honom lite gottsaker dock, glass, chips, cola och saft funkar. Gröten kräktes han upp. Och det gjorde Love med, över mig och hela sängen. Så det var bara att börja om med att byta kläder, sätta på en ny maskin tvätt och bädda rent. Hur gör folk som inte har tvättmaskin??
Jimmy är helt däckad men lever. Jag är frisk men sliten. Allt är relativt och min vardag, om än i en sjukstuga som denna, är ju fantastisk i jämförelse med andra... Tänker lite på tvååringen som dog i hjärnhinneinflammation i Mora, på jordbävningsoffren i Chile, på min älskade bror och fru som spenderar 33 timmar i sträck i buss på knackiga vägar i Argentina osv.
So long.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar