Nackdelen med att bo som vi gör, på en trivsam liten gård med trevliga grannar, är när det ringer på dörren och det är grannarnas barn som säljer kakor, godis, strumpor ja you name it för dom vill komma iväg på en klassresa. Man har liksom inte hjärta att säga "nej tack, inte intresserad". Bara idag har det ringt på i två omgångar, och givetvis hade vi inga kontanter hemma och säger då istället att dom kan väl komma tillbaka imorgon så lovar vi att köpa. Jaha, då har man satt sig i klistret och behöver åka in till stan enkom för att ta ut pengar för att köpa torra kakor man hade gjort bättre själv. Men det är väl för en god sak, och inom några få år så är det Elvis som går runt med sin skrinda med prylar att kränga för klasskassans skull...
Liknande räknar jag med i påsk, att dörrklockan går het. Jag var förberedd på Halloween och kommer så att vara påskafton också.
Lilla Elvan har väl aldrig känts så liten som idag. Så trött så trött, orkar inget, vill kramas och hänger mest runt halsen som en slapp boa. Har inte febern lagt sig tills imorn ringer vi vårdcentralen. Jag vet att man ska vänta i tre dagar, men om alvedon inte hjälper ett shit och vi kan ju inte proppa i honom mer Ipren än rekommenderat så måste vi få lite vägledning.
Lilla sjuklingen
