Det har gått några dagar mer än vanligt sen jag sist bloggade. Jag har varit så förbenat trött. Tror det började med att jag, tillsammans med övriga familjemedlemmar, sett fram emot sköna dagar på landet men samma dag vi åkte blev Love riktigt förkyld med en rejäl hosta. Efter en vaken natt där och en allt mer sjukare Love så packade vi ihop och åkte hem igen. Snacka om antiklimax.
Min trötthet handlar givetvis om mer än en utebliven "landetsemester" med farmor och farfar. Jag anar att det har med att jag slutat amma (finally, grabben är ju 14 månader...), är mitt i jobbsökarprocess, oro hur det ska gå att hämta-lämna på dagis med två barn, brist på egentid, klängiga barn, trotsigt barn etc etc.
Mitt "gått-in-i-väggen"-light har dock fått Jimmy att påminna mig om vilken enorm klippa han är. Han fixar och donar, städar, nattar barn, går upp med barn, leker med barn, lagar lyxfrukost (till mig) och lyxmiddagar med mera. Så det känns bra att han tar min trötthet på allvar och försöker hjälpa mig att få tillbaka lite energi.
Vi klurade lite på vad vi ska göra sista semsterveckan tillsammans och en hel del roliga förslag dök upp. Vi fastnade tillslut för att åka iväg på en Stockholmsweekend, bara Jimmy och jag. Strosa omkring på söders höjder, gå en sväng i vitabergsparken och minnas att det var där vi rullade Elvis i vagnen första gången... En liten nostalgitripp blandat med goda drinkar på schyssta uteserveringar. Känns som att jag kommer att tanka fullt och komma tillbaka glad men trött, fast trött på ett mer postivit sätt.