33.000 dagar?

Igår var vi på min morfars begravning. Det var en fin akt i ett litet kapell strax invid den stora kyrkan. Elvis var med och var så duktig och satt still i Jimmys knä hela tiden, totalt 40 minuter. Vi hade gjort upp i förväg att Jimmy skulle ta med honom ut om det blev för otåligt från Elvis sida, men det var inte det som oroade mig utan hur han skulle reagera med så många ledsna människor omkring sig. Men högsta betyg till min lilla son i gott uppförande, han vet när han ska hålla sig lugn.

Ett människoliv varar i genomsnitt ungefär 30.000 dagar. Min morfar levde i ca 3.000 fler dagar än vad de flesta gör. Jag hoppas att min morfars "åldersgen" spridits för jag vill definitivt ha kvar min familj så länge som möjligt, förutsatt att alla får en så bra ålderdom som morfar hade.

Det här leder mig lite osökt in på tid. Multiplicera dessa 30.000 dagar med dygnets 24 timmar och man inser att livet är ett hav av tid och möjligheter...

vitt??

Idag har vi köpt färg till vardagsrummet, vi har fina fräscha tapeter men det var förra ägarnas val och faller oss inte helt i smaken så snart ska vi måla om. Vi var eniga om att vi ska ha vitt på väggarna, tror det kommer bli finfint mot det mörkbruna golvet, djungeltapeten ;-) och våra gröna soffor. Väl i färgbutiken så fanns det ju hundra olika nyanser av vitt. Vi kunde snabbt avfärda en del som kallades vita fast dom var både gula, rosa, blå och gröna.. Men sen fanns det ju en del som faktiskt var vita men ändå i olika nyanser. Vi valde tillsist mellan Kalla (döpt efter blomman), Popcorn och Filmjölk och slutligen bestämde vi oss för det sistnämnda.

Sen hann jag med ett besök hos min barnmorska också. Vi tog inga järn- eller glukosvärden på mig den här gången men konstaterade att jag fortfarande har lågt blodtryck (alltid haft) och att lilla bebishjärtat pickade på fint (145-155 slag/min). Från och med nu börjar hon mäta magen också, för att se att livmodern och därmed bebisen växer som den ska. Måttet ritas sedan in på en kurva och min mage låg precis på mitten (det finns tre linjer, en under en i mitten och en över och man ska inte hamna utanför den undre eller övre) men däremot så hade jag gått ner i vikt sen sist och det var inte helt ok. Jag antar att det beror på att sist jag vägde mig var precis veckan efter jul och då hade jag verkligen frossat i mat och gottis. Min ursprungsvikt var 56kg, efter jul i graviditetsvecka 21 så vägde jag 61 och nu i vecka 25 väger jag 60kg.

Just nu i skrivande stund väger jag nog några pannor mer. Vi har precis kommit hem från Lasses födelsedagsfirande på kinarestaurang. Massor med mat och tårta ligger nu och trängs med bebisen...

Nä, dags att slappa en stund framför tv:n.

Lite ansvar, tack!

Idag gick Elvis och jag till kyrkans barntimmar. På vägen dit passerar vi ett dagis och alla barnen var ute och lekte. Några barn åkte en lång härlig rutchkana och gav ifrån sig riktiga gjädjetjut och Elvis var inte sen att jubla han också, från sitt vagnläge. Gulligt. När vi två timmar senare gick hem så skrek han sina karakteristiska indiantjut när vi passerade dagiset och rutchkanan, trots att alla dagisbarnen var borta sedan länge. Han är rolig, lilla Elvan.

En mindre kul sak inträffade på kyrkans barntimmar. Elvis skruttade omkring och lekte som bäst när en liten kille, kanske nån månad yngre än Elvis, slog honom i huvudet med en plastgrönsak. Elvis blev jätteledsen och läppen kom fram och tillsist tårarna och ett "mamma". Den elaka pojkens mamma satt lugnt kvar på sin plats och sa inte ett dyft fast hon såg vad som hänt. Medans jag tröstade Elvis förklarade jag för pojken att man slår inte andra i huvudet, eller nånstans alls, för det gör ont och då blir man ledsen. Elvis blev glad efter en liten stund, för det gjorde nog inte så ont fysiskt egentligen och den lilla pojken fortsatte också med sitt.

Barn gör så här, jag vet. Dom snor leksaker från varandra, dom ger lite tjuvnyp då och då, dom donkar saker i huvudet ibland osv. Men vad jag inte förstår är varför vuxna och i allra största grad föräldrar inte reagerar. Föräldrar har alltid det yttersta ansvaret för sina barn och det är mycket som kan bli bättre i världen om just föräldrar kliver in och ger sina barn bra värderingar från början. Nu var ju just mitt exempel en petitess, men ni hajjar poängen.

Annars mår vi bra hela familjen. Ett sprillans nytt golv har vi. Dock ouppackat i stora travar men det betyder att vi är på gång iallafall! Härligt!



p.s. Slänger med en bild på en långhårig liten son. Numera har han ny frisyr, ser ut som en liten söt tjej. Jag har nämligen klippt lugg på honom. Får se om det är hållbart eller om vi måste styla om helt.

Elvis har FF

För några dagar sen ringde min mamma och undrade om dom fick rå om Elvis hela lördagen. Ja, absolut! Så idag ringde det på dörrklockan kl 10.00 och Elvis stod redan ivrigt påklädd vid dörren med en liten väska innehållandes flytpuffar, badshorts och en litet russinpaket. Dagens första äventyr är ett beskök på badhuset, sen vet jag inte mer än att Elvis blir hemskjutsad nångång efter middagen. Det innebär ju en hel låååång dag för bara Jimmy och mig. Vad sjutton ska man hitta på? Vädret är ruggigt och lockar inte till utomhusaktivitet. Däremot så vore det ju inte helt fel att gå på matiné... Problemet är att biografen i Nyköping visar max en eftermiddagsrulle och just idag är det Australia. Jag hade hellre sett Benjamin Button... Men i en småstad får man inte vara kinkig.

Senare idag kommer kära bror och fästmö och vi ska laga middag och spela The Settler tillsammans. Det ser jag fram emot. Dessvärre så är det Sverige-Frankrike i handbolls-vm samtidigt, men å andra sidan har Sverige vunnit alla de matcher jag inte har sett medans dom förlorat den enda matchen jag tittat på (mot Kroatien). Så det kanske är lika bra att jag har tv:n avstängd.

Ha en fin helg alla! Kram

"cause I'm a snowboarder yes I am... "

Ä-N-T-L-I-G-E-N

Äntligen får jag höra ordet "mamma" ur Elvis lilla mun. Det låter så mysigt! Men allt som oftast heter jag också "pappa" men han vet iallafall att jag är mamma och kan säga det om han vill. Ordförrådet har verkligen växt på kort tid nu, det senaste tillskottet är "haka" och "datur" = dator.

Hans motorik känns snart fulländad ;-) Som en liten schimpans klättrar han upp och ner för möbler, han plockar upp flera leksaker på en gång (inte som förr då det var t.ex. en kloss i taget), säger tydligt ifrån om det är nått han inte vill säger "nää" och vrider bort huvudet medans han säger "ja" och nickar om det är nått han vill ha. Han kan hämta böcker i bokhyllan, bläddra i dom själv och ställa tillbaka. Fast det är oftast jag som får städa undan förståss för Elvis hinner bli uppslukad av nått annat skoj ganska snart.

Vi kan säga "bollen ligger bakom soffan" så går han dit och hämtar bollen, "ställ tillbaka den" så gör han det, han vet att "försiktig" betyder att han ska vara aktsam. När han har slagit sig så kan han peka på stället han slog sig, både på tex dörren han sprang in i och huvudet han slog.

Det går så fort, han blir så stor! Just nu känns som en period jag skulle vilja trycka på paus, få njuta lite mer utav. 16 månader gammal och världens bästa Elvis.. Men dom som vet säger att 2-års åldern inte är fy skam den heller. Men när Elvis är två år så finns hans lilla syskon här och tänk om jag missar nått eller inte lägger samma uppmärksamhet på Elvis utveckling då för att fokus måste delas på två. Jobbig tanke, och hemsk sanning.. Men samtidigt så blir det ju många fina upplevelser tillsammans. Elvis och lillesyskon.

Klirr i kassan, mest enkronor.

Är nyligen hemkommen efter ett besök hos måleributiken. Vi har för ett tag sen bestämt oss för ett snyggt golv vi vill lägga på nedervåningen (undantag kök, gästtoa och tvättstugan). Golvet är riktigt fint, varmbrunt skeppsgolv som kommer att ge ett lyft åt hela huset. Dessutom inte det dyraste golvet i butiken men det är ju ändå att det svider att köpa si så där 60 kvm golv. Så vi bestämde att avvakta, hålla tummarna att det skulle bli lite mellandagsrea (eller finanskrisrea) även inom måleribranschen. Men icke, idag upptäckte vi att golvet var prishöjt med 40 kr/kvm. Hallå? Det var ju samma visa när vi skulle köpa våra soffor, veckan efter vi bestämt oss så höjdes dom med 1000 kr styck. Så nu börjar jag tröttna på det här med att vara avhållsam när det gäller inköp... Slå till direkt när man hittar nått man vill ha har alltid varit min devis, nu har jag ju argument för att vinna den diskussionen med Jimmy i framtiden.

Hur som helst, golvet finns fortfarande för ursprungspris hos en näthandlare...

Vi spanade också efter tapet, det finns mycket fint men allra mest fult. Vi gillade alla tre en som gav lite djungelfeeling. Åh vad jag vill ha den! Så nu vill jag få drömbesked om extra inkomster och vara Fröken Slösa ett tag.

Nog om inredning och inköp.. Mer om Elvis!

I går var vi hundvakt åt lilla Fila. Det var så skoj och görs gärna om. Elvis matade Fila med hundmat och passade på och smakade en hel del själv...

Rackarungen

Vi har fullt upp med att ha semestriga dagar på hemmaplan, därav frånvaron från bloggen. Här kommer iallafall en bild på Elvis från Björnrikeveckan. Vad farfar inte vet är att Elvis några gånger använde hans necessär som stol när han borstade tänderna...

Hipp hipp hurra!

Ett stort grattis på födelsedagen Ivan önskar dotter, svärson, barnbarn och resten av fjällengänget! Kram

Våra dagar i fjällen

Utsikt från stugan

Jag och Elvan bloggar

I lördags så packade vi bilen och rullade återigen norrut. Vi gjorde ett stopp i huvudstaden och plockade upp John sen fortsatte vi till Österänge där Elvis farmor och farfar befann sig över helgen och dessutom välkomnade oss med smarrig middag. Planen var att dela upp resvägen på två så att det inte skulle bli alltför många timmar för Elvis i bilen, en stor bonus att få lite farmor/farfar-tid också. Jag fick också en liten varning av min barnmorska att jag inte skulle sitta still så länge, "du måste ha stödstrumpor, Sara" sa hon åt mig men det kändes inte riktigt aktuellt. Däremot så ska jag överväga det tills nästa gång vi ska åka hit (Björnrike) i vecka 12.



Vi sov alltså kvar i Österänge och hade då bara ca 5 timmar att färdas på söndagen. Det gick finemang och Elvis var lugn som en filbunke. John och jag turades om att sitta bak med Elvis och jag tror inte Elvis "vågar" sura om det än nån annan än mamma i närheten. Dessutom mutades han med ipod och andra tekniska finesser...


Söndagkväll rekade vi läget i området och bekantade oss med stugan. Vi infann oss direkt och är fullt övertygade att detta kommer att bli kanoners i många år framöver. Måndagen präglades lite av dystra nyheten att min morfar gått bort och först idag har Jimmy och John varit ute i backen och åkt snowboard. Jag och Elvis har åkt massor med pulka och besökt "lekrummet" på välkomstcentrat. Vilken succé! Blir han inte trött av all fjälluft så blir han det definitivt av allt spring i "lekrummet". Nu låter det som att meningen med dagarna är att trötta ut Elvis, så är ju givetvis inte fallet. Målet är att han ska ha kul och vara lycklig, och det är han sannerligen. Det gör också mig lycklig, även i tuffa stunder.

Jimmy och Elvan lajjar

Ett finfint barnbarn som kanske piggar upp

Här kommer ett gäng bilder dedikerat till min mamma, Elvis mormor som vi tänker extra mycket på idag! Vi älskar dig!

Det var inte oväntat eller alls konstigt, men när döden slutat knacka på och slutgiltligen öppnar dörren så är allt så definitivt. Det finns liksom inget man kan göra annat än att vända sig till sitt inre och förhoppningsvis finna lite frid i sina tankar. Även om jag önskar att jag idag vore hemma hos min mamma så är denna plats i en stor mjuk varm fotölj bakom ett panoramafönster med milsvid utsikt över fjälllandskap inte så fel trots allt. Jag minns för några år sedan när min pappa fick en hjärtinfarkt, tack och lov där dörren förblev stängd, och jag insåg att jag inte var förberedd på döden. Det kanske man aldrig kan vara, men jag minns att jag så gärna ville hitta nått att tro på som skulle underlätta den dagen nån i min närhet skulle försvinna. Mitt eget Nangijala liksom. Min pappa blev snabbt bättre och jag flydde lika snabbt från dessa tankar.

Även fast mina tankar virvlar ganska lätt tillsammans med frisk fjälluft så känns det fortfarande svårt att hitta mitt Nangijala. Men att tänka att min morfar äntligen (för ack vad han har saknat henne även om han in i det sista kämpade för att få vara kvar i livet) får träffa min mormor och vår lilla hund i något sorts efterliv känns det bra i mitt hjärta. Så jag lämnar mina tankar om döden där, iallafall för ett tag.

Just nu ska jag ta vara på stunderna jag får uppleva tillsammans med dom två jag älskar mest på hela jorden.

Björnrike here we come!

Känns som vi bara varit hemma och tvättat lite kläder och nu ska vi iväg igen. Det kan misstolkas. Så för att förtydliga mig, det ska bli jättekul att resa till fjällen imorn igen. Ok, kanske inte själva resan dit, men jag ser fram emot att att få njuta av enorma mängder snö och vacker natur. Sen vet jag inte hur Björnrike kan konkurrera mot Trysil som ligger mig så varmt om hjärtat. Men jag tror det här kommer att passa oss perfekt, Björnrike ligger i Härjedalen och eftersom vi har en klockren liten "härjare" i familjen så kan det inte bli annat än bra.

Jag återkommer under veckan.

Min lilla goding!

Home sweet home

Nu är vi hemma igen efter några dagar on the road. Dock bara för ett liten stund för till helgen så packar vi bilen och styr norrut igen för ytterligare en vecka i vackra fjällvärlden.

Allt resande har gått jättebra men det är ingen dans på rosor att tillbringa si så där sju-åtta timmar i bilen med en liten son med myror i benen och en vilja av stål. Men han har verkligen varit snäll och beskedlig, lite gnäll fick vi men det hade vi räknat med. Jimmy var smart och tog med datorn så vi kunde kolla på tecknat i bilen. Schwooop så susade minst 10 mil förbi i ett svep.

Nyköping ville visa upp sig från sin bästa vintersida och bjöd oss på snö och -10 grader, vilket kändes rätt varmt efter kylan i Trysil. Idag pälsade vi på oss och träffade Sebbe och Liv för en lekstund i pulkabacken.

Dagens bild visar Elvis, 7 månader gammal. Visserligen inte Tre Kronors skrud, men budskapet är detsamma, HEJA SVERIGE! (vi kommer med största sannolikhet sova när JVM finalen i ishockey spelas...)

Gott Nytt år!

Nyårsafton var superhärligt och vi åt god middag. Jimmy stod för förrätten som var vitlöksgratinerad hummer, Moas underbara lax till huvudrätt så vispade jag och Björn ihop chokladfondanter till efterrätt. Vi åt sent så Elvis hade redan somnat och sov sig genom hela natten. Vilket var ett under, för det smällde av fyrverkerier som bara den och än "värre" var karaoken som Moa och Jimmy stod för ackompanierad av en japan på youtube. Det var fruktansvärt roligt och jag knallade i säng strax efter två men dom andra höll på ett tag till...

Elvis myser med Sacke, som är en väldigt tålmodig och kärvänlig hund som tur är.

Nu ska vi se nya bondfilmen sen blir det läggdags så vi orkar med hela hemresan imorgon.