Lite bilder

Elvan skålar med jordgubbschampange!

Min lilla Love sover gott mellan hotellakan.

Min stilige sambo och det vackra brudparet.

Bil till salu!! Det är bara att slå till, ny (jävligt dyr) nyckel på köpet!

Så jä-la onödigt!

För en tid sen slarvade jag bort bilnyckeln. Jag parkerade bilen 10 meter från huset, låste och gick hem. Jag är rätt övertygad om att nyckeln följde med hela vägen in men vad som hände sen är ett mysterium. Jag har mina aningar att en liten kille på 90 cm fann den och la den på något svårhittat ställe, typ pappersåtervinningen eller liknande. Iallafall, att tappa bort bilnycklar är fruktansvärt slarvigt för det är en dyr sak att beställa ny kan jag lova... Halva semesterkassan gick åt enbart pågrund av slarv, jag är så bitter! Nu önskar jag mig "key finders" både i födelsedagspresent och julklapp, tror det är en pryl jag kan ha nytta av.

Idag kom vi hem från Linköping där vi varit på bröllop i helgen. Sörstad Herrgård för att vara mer precis. Och inte vilket bröllop som helst utan Elvis faster Maria och Calle som numera är herr och fru. Det var en riktigt vacker tillställning och en underbar afton. Elvis orkade till kl 23:00 så då tog jag bilen och barnen och åkte till hotellrummet inne i stan, Jimmy knackade på runt 02:30 och då var jag ändå vaken för Love var hungrig.

Idag har vi firat Mors dag, Elvis och Love har varit goa och jag fick några extra pussar av Jimmy. Jag gjorde ett försök att bjuda min egen mamma på fika på stan men hon tackade bestämt nej men dök ändå upp här med lite kläder till barnen, så vem som firade vem vette sjutton. Elvis farmor och farfar, Jimmys gudföräldrar och faster Mias kompis Anna från Polen dök upp på eftermiddagsfika så det kändes lite som en speciell dag ändå.

Nu ska jag runda av här så jag hinner prata lite med min kära sambo innan Love vaknar och är hungrig innan nattsömnen slår till.

Hoppas alla njutit av det härliga vädrer och känner sig laddade inför veckan.

Kram!

Snart är det helg... igen.

Och meteorologerna lovar finfint väder! Låter härligt, särskilt när vi ska på bröllop på lördag där vigseln är utomhus. Har inte så mycket att skriva om just nu, slänger in några bilder istället. Efter helgen lovar jag att det kommer lite färska bilder på Love också...

Elvis kollar badtempen vid Örstigs strand...

Åhhh, dumma föräldrar, fattar ni inte att jag hejjar på United. (Tur att föräldrar vet bäst)

Morfars lilla trädgårdshjälpreda

Jag älskar dig!

I dagarna två har vi tagit pick och pack och dragit iväg till Örstigs strand och njutit av försommaren. Elvis älskar att skrota omkring på stranden och pluppa med stenar eller samla kottar i en hink. Idag fick jag dessutom en kärleksförklaring av rang av den lille herrn, "jag älskar dig" sa han och gissa om mitt hjärta smälte!

Annars rullar livet på som allra bäst, mycket lek stoj och stim mellan matlagning och tvättning. Dammsugaren hittar inte ut bakom alla pantflaskor och tidningshögar som ska slängas.. men men, det är ju småsaker i det stora hela.

Ta hand om er!

Svettigt värre...

Morfar bjussar på nylagad munk

Idag stack Jimmy upp till huvudstaden igen för att fira Ida som fyller 25 år, stort grattis till henne! Han ska också försöka passa på att träffa lite gamla polare och kommer således hem imorn nångång.

Så när Jimmy tog ena bilen till Stockholm tog jag och barnen andra bilen (lyxigt med två bilar) till mormor och morfar. Morfar, David och Elvis åkte till badhuset och Jag, mormor och Love åkte på stan för lite shopping. Vi plöjde igenom varenda klädbutik på jakt efter en 50-tals klänning (ska på bröllop med det temat) som dessutom behövde uppfylla en del kriterier (bl a inte för kort, inte för tajt och absolut viktigast; amningsvänlig). Efter två timmar var iallafall jag trött, törstig och svettig och hade hittat en massa fina kläder men inget som passade. Det är inte lätt att vara oformligt "eftergravid" dvs stora läckande tuttar och världens degmage och hitta nått som man känner sig festfin i. Tillslut slog jag till på två klänningar varav den ena inte känns riktigt 50-tal men är otroligt skön och definitivt ett plagg jag skulle kunna ha vid fler tillfällen och en annan som var 50-tal men en storlek för stor och kanske inte riktigt helt i min stil... Så nu återstår det bara att välja vilken av dom jag kommer att behålla.

Och mormors bullar är inte fy skam dom heller...

Två veckor

Idag är vår lilla Love två veckor gammal. Hjälp vad snabbt veckorna gått! Vi har hunnit med ett besök på BVC som gick utmärkt, han hade gått upp 200 gram på fyra dagar och det är med beröm godkänt. På väg ut därifrån så ramlade Elvis nerför en liten trapp på tre steg och slog i hakan, näsan och läppen så det var nästan att vi vände och gick tillbaka till BVC men han var lätt-tröstad och repade sig snabbt.

Idag var det premiärbad för Love, han verkade gilla det för han såg nöjd ut i vattnet och skrek som sjutton när jag tog upp honom. Han gillar inte heller när jag byter blöja eller kläder på honom, jag tror han är en frusen liten kille som inte tycker om att vara naken några längre stunder.

Nä, nu är det dags för fredagsmys. Chipsen är framme och Jimmy har precis serverat mig ett kallt glas vin, dricker alkholfritt fortfarande men det duger finfint.

Kram och trevlig helg!

p.s. Jag åkte till City Gross och storhandlade idag. My God vad underbart att lasta in alla kassar i bagageluckan på "nya" Volvo V70:n.

Och så måste jag ju berätta att Elvis har spanat in grannens trädgårdsjobb idag med både grävskopa och traktor. Gissa om han var i himmelriket...

Tack för alla gratulationer!

Tack alla goa som grattat och kommenterat både här i bloggen och på facebook. Det känns kul att veta att ni finns med oss.

Idag har varit en härlig dag med mycket umgänge. När Jimmy for iväg för att tvätta och fixa med (gamla) bilen så passade vi på att åka med in till Rosvalla för att kolla på fotboll och allt jippo som SN-bollen innebär (SN-bollen är en stor fotbollsturnering för stadens alla skolbarn). Det var första gången jag var helt själv ute på äventyr med både Elvis och Love och det gick över förväntan riktigt bra! Efter ca 1,5 timme med fotboll, bananätning, sandlådelek och gungning gick vi hem till mormor och morfar och åt lunch och hängde lite med moster Anna och kusinen Brian.

Lite senare kom Jimmy med skinande bil och vi for hem för att ta emot faster Mia och Calle som varit och bröllopsrekat. Snart dags, vi längtar som sjutton!

Sen kom morbror David och Emelie på grillmiddag och söndagen håller nu på att rundas av. Kanske ser en film eller gör en tidigt kväll. Hoppas ni har haft en riktigt skön helg ni också!

Kram

Mätt och belåten

Fredagkväll och proppmätt. Har precis ätit en smaskig middag hos mamma och pappa, Jimmy har kilat vidare på fotboll med brorsan, Love sover och Elvis leker så han storknar med både Emelie och mormor.

Dagarna går så snabbt trots att vi inte gör mycket. Eller så gör vi mycket men vi inte tänker på det. För när jag tänker efter så är det ju en hel del som händer mellan busa, äta och sova. Tex så har vi idag köpt en ny bil. Eller ny och ny. En ny för oss i allafall. Men mer om det en annan dag.

Här kommer dom utlovade bilderna på Love.

Alldeles alldeles nykläckt...

Några få dagar gammal, lilla Love Dio Sundqvist

Idag en vecka gammal

Torsdag

Nu är det nästan en vecka sen vi blev fyra i familjen. Tiden och dagarna går i hiskelig fart fast vi inte gör så mycket mer än att bara vara och försöker acklimatisera oss.

Vi har varit på två återbesök på BB för att undersöka så att inte Love besväras av gulsot. För tidigt födda barn drabbas i synnerhet och Love har lite gulsot delight men vi slapp bli inlagda iallafall. Tydligen beror det på att överskottet av röda blodkroppar har svårt att brytas ned i levern och då utsöndras nått ämne som gör honom gul, om jag förstått det rätt. Han ser ut som en liten kinesfarbror, men mycket sötare förståss! Jag önskar jag kunde visa lite bilder, tyvärr så kan jag inte ladda ner bilder från kameran på den här datorn längre. Men jag kommer nog åt nån annan dator inom snar framtid.

Förlossningen

(Bör inte läsas av känsliga personer)

Natten till fredagen låg Jimmy och jag vakna länge och pratade, tror vi släckte lampan runt 02:00. Vi hade kommit överrens om att jag skulle natta om Elvis om han vaknade och det gjorde han efter nån timme. Jag gick upp och gav honom vatten och la mig för att sova resten av natten tillsammans med Elvis, så skönt att han har en 120 säng nu.

Jag sover dåligt, vaknar från och till av Elvis och från och till av förvärkar som har kommit var 20-30:e minut under hela kvällen och natten. Klockan 04:30 känner jag hur det liksom ploppar till i underlivet och tror att det är den såkallade slemproppen (som skyddar ingången till livmodern under en graviditet) som lossnar men känner samtidigt hur det riktigt trycker på neråt och flyger upp och in på toaletten. Ungefär halvvägs så känns det som jag tömt en liter vatten på golvet och lika mycket när jag väl hamnat på toa. (Så mycket vatten var det förståss inte men det kändes som att det var hur mycket som helst.)

Jag sitter rätt chockad och konstaterar att "jaha, nu är det alltså dags". Ringer in till Förlossningen och rådfrågar och eftersom bebisen inte fixerat sig i bäckenet utan varit rörlig vill dom att vi ska komma in för en koll. Anledningen är att navelsträngen kan komma i kläm och dom vill försäkra sig att så inte har hänt.

Jag ringer och väcker mamma strax därefter och förklarar läget, vi har gjort upp i förväg att hon och pappa ska ta hand om Elvis när det är dags. Sen går jag ner och väcker Jimmy och vi packar en väska med vad vi tycker verkar vettigt. Vi tror att vi kommer att få åka hem efter kontrollen eftersom mina värkar inte är så frekventa.

Väl inne på Förlossningen börjar värkarna bli lite mer frekventa, ca 4 minuter mellan varje men dom är korta, håller i ca 40 sekunder. Barnmorskan lär mig andas på ett jättebra och effektivt sätt och jag tycker det känns ok men jag är väldigt trött efter lite sömn på natten. Försöker äta lite frukost och vilar så gott det går.

Jag testar lustgas, och använder den rätt flitigt men det hjälper inte alltid. Tror mina värkar är för korta och att jag missar att hinna börja andas in i tid. Det tar ca 20 sekunder innan effekt ges och mina värkar stiger snabbt och gör nästan lika ont hela tiden. När jag lyckas trubba av en värk slumrar jag nästan till i nån minut innan nästa värk kommer och så pågår det i några timmar. Jimmy är kanon och hjälper till och pushar, stöttar, masserar och bara är världens bästa kille.

Klockan 13:30 har jag bara öppnat mig 4-5 cm (man ska öppna sig 10 cm) och det gör helt enkelt överjävligt ont. Jag ber om smärtlindring, jag pallar inte mer. Har aldrig kännt sån smärta förut och jag gråter mellan värkarna för det gör så ont. Jag är trött och kämpar men känner att det går för långsamt att öppna sig, jag klarar inte många fler timmar (eller minuter) i detta tillstånd. Det beslutas om värkstimulerande dropp så mina värkar ska bli effektivare, men jag vägrar få detta droppet innan smärtlindring ges. Jag klarar inte värre värk än detta. Narkosläkaren tillkallas men trots detta får jag vänta i två timmar innan läkaren kommer och då är jag öppen i 6-7 cm. När bedövningen väl är på plats är jag i himmelriket. Helt fantastiskt skönt! Jag känner fortfarande att jag har värkar och det gör ont men det är bara en promille mot hur ont det gjorde innan bedövningen gavs.

Med värkstimulerande droppet så öppnar jag mig snabbare. Droppet ökas på kontinuerligt och ibland reagerar bebisen med lite väl höga hjärtslag. Jag får feber och läkaren börjar göra tester på om bebisen har mjölksyra i blodet men vi får godkännt att fortsätta jobba på med värkarna.

Efter ett tag så börjar det göra mer och mer ont igen, men det känns ok. Jag öppnar mig mer och mer och ganska oförberett (trots att jag börjat känna ett tryck neråt ganska bra) vill barnmorskan att jag ska provkrysta för att hitta rätt teknik. Det är lite klurigt men tycker att jag med coachning från barnmorskan och Jimmy hittar ett ganska bra sätt.

Bebisen verkar stressad i magen, hjärtat slår snabbt, vi har jobbat länge nu. Man får ju inte glömma att han också kämpar inne i magen hela tiden. Läkaren beslutar om att hjälpa till med sugklocka som sätts in. Jag blundar, vill inte se sugklockan. Har dessutom ont av värkarna så jag fokuserar mycket på att andas och ta sats inför nästa krystning. Så krystar jag några värkar till, sugklockan släpper vid ett tillfälle. Det känns hemskt, läkaren drar och drar och man tror ju att bara bebisens huvud ska komma ut för att det slitits loss från kroppen. Han sätter dit sugklockan igen och vi fortsätter. Jag känner hur huvudet tränger ner och fastnar precis innan det är ute, det gör enormt ont. Med den smärtan känner jag inte värkarna längre utan bestämmer mig att krysta ändå. Tar i så jag inte vet vad, tänker att "nu jävlar måste han ut annars dör jag" och helt riktigt så pluppar det till och bebisen är ute. Klockan är då 21:17.

Han läggs upp på min mage och navelsträngen klipps omgående sen får Jimmy rusa ut med bebis och läkare för att försöka få lite liv i honom. Han har ingen muskeltonus (dvs rör sig inte och svarar inte på retningar) men hjärtat slår och han andas svagt men får hjälp med syrgas. Men detta vet ju inte jag, allt jag sett var ju en livlös liten krabat och jag har mina värsta minuter i mitt liv. Tillslut hör jag ett ilsket vrål och sen kommer dom in med honom till mig. ÄNTLIGEN!

Visst var det en grabb som vi har anat hela tiden. En stor en, 4090 gram och 52 cm lång trots att han kom 11 dagar före beräknad tid. Det känns lika fantastiskt som overkligt. Vi är överlyckliga!

Nu får jag byta namn på bloggen!

Skriver lite kort bara, mest för att jag inte haft nån mobil och inte kunnat ringa eller skickat sms/mms till mina kära vänner för att berätta den härliga nyheten att jag numera är lycklig tvåbarnsmamma.

11 dagar innan beräknad tid (i fredags) så gick vattnet kl 05:00 och efter en lång, smärtsam och tuff dag så såg lilleman världen kl 21:17. Allt känns helt fantastiskt bra. En längre rapport kommer när lite mer tid och ro infunnit sig.

Kram till alla!!!

Elvan har fått en kusin!

Jag kan inte föreställa mig hur det känns att veta exakt datum och tid då ens bebis ska komma. Jag vet dock hur det känns att ligga på operationsbritsen och känna skalpellen (ingen smärta men väl känsla) skära upp magen. Under dessa minuter, eller sekunder, så hinner tusen tankar passera i huvudet. Det är en så märklig känsla.

Min systers bebis verkar vara en envis liten filur och vägrade vända på sig i magen till rätt håll, dvs huvudet nedåt. Att föda ut ett barn som ligger med rumpan före är komplicerat och slutar oftast i ett akut kejsarsnitt ändå så min syster och hennes man valde att planera in ett snitt istället. Och idag var det alltså dags.

Syster har varit i tankarna precis hela dagen, och runt kl ett så ringde min mamma och hade fått meddelande om att bebisen kommit till världen tidigare på förmiddagen! 4.1 kg och 51cm guldklimp. Jag längtar så jag håller på att gå sönder att få träffa min syster, svåger och deras lilla prins. Men efter ett snitt så är man ju lite medtagen, så jag får istället hoppas på imorgon eller i helgen. Tänk så mysigt, en ny familj har just bildats. Jag önskar dom all lycka i världen.

Kram älskade syster!

Mjölk?

Igår läste jag på en bekants blogg om hur hennes dotter stoppat hennes nya mobiltelefon i ett glas med vatten, senare på dagen gjorde Elvis samma sak (i mjölk dock). Ok, det var en gammal mobil och den får väl lukta lite surt men jag trodde nog att jag skulle få den att funka igen. Men icke sa nicke, nu är den kaputt. Och det trista är att jag förra veckan köpte en sladd till mobilen som jag kan koppla till datorn för att föra över bilder och filmklipp från när Elvis var alldeles nyfödd. Såklart hann jag inte fixa det. Så läxan jag tog med mig var inte låta Elvis leka med dyrbara saker i närhet av vatten/vätska och inte dra ut på saker och ting hela tiden. Just do it!

Idag var jag hos barnmorskan. Lille pyret i magen ligger fortfarande med huvudet åt rätt håll, dvs neråt, men det är en väldigt rörlig bebis. Dessutom sa barnmorskan att jag var alldeles för pigg för att vara nära en förlossning. HA! I'm gonna prove her wrong. Har fortfarande siktet inställt på mitten av nästa vecka.

Tjingeling!

p.s. Har någon en mobil till övers så vet ni en som behöver...

sköna dagar

Förra veckan var en riktigt bra vecka. Eller jag har haft en riktigt bra vecka iallafall, men jag tror grabbarna i familjen håller med. Solen har skinit och vi har varit ute hela dagarna. Elvis älskar att gräva och leka i sandlådan nu, till min stora glädje. Jag tycker nämligen det är dötrist att ge fart i gungan...

Jag har lyxat mig en massa med syster som ju också är gravid. Hon har bara några fjuttiga dagar kvar innan hennes bebis börjar det nya livet utanför magen. Vi har varit på skönhetssalong och unnat oss behandlingar, vi har ätit lunch på restauranger och fräschat upp håret till fina vårnyanser hos frisören.

Elvis nya säng kom tre veckor tidigare än beräknat och det var perfekt eftersom vi hade långväga gäster från Norge hela helgen. Jimmy har börjat möblera om lite smått på övervåningen, ett lekrum och ett sovrum är tanken. Vi ska i sinomtid försöka få bägge barnen att sova i samma rum och en av fördelarna med det är att vi begränsar leksaker och därmed allt stök till ett rum. Smart va! Sen har man ju som förälder lärt sig att det blir aldrig som man har tänkt sig, men med en intention och ambition kommer man långt.

Tyvärr så strejkar sladden som för över bilder mellan kameran och datorn så det blir inga bilder förrän jag har skaffat en ny.

Ta hand om er!