Rumpnissen

Efter en evighets letande efter fiskmatmaskinen (ja, vi har ett gigantiskt akvarium) utan resultat, så insåg vi att det var bara att ge sig av och hoppas på det bästa. Det vill säga att våra nära och kära i staden hjäper oss och matar dom små liven åt oss. Tack på förhand by the way. Det är märkligt hur saker och ting bara kan försvinna så där, men med lite eftertanke så är det kanske inte så konstigt när man har en klåfingrig, nyfiken liten son som älskar att flytta saker från en plats till en annan.


Ja, vi kom alltså iväg tillslut. Till landet, i Österänge. När vi närmade oss så började lite snö skymtas på marken och även om jag inte skulle kalla detta en vit jul så är det iallafall så nära det kan bli. Julstämningen är det iallafall inget fel på. Elvis har hjälpt till att klä granen och spetsat små tomtar på julgransbelysningen.


En väldigt rolig grej är att jag fyllde 30 år igår, eller jag inbillar mig att det var så iallafall. Jag fick nämligen tillåtelse att omvandla min innestående 30-årspresent som var en resa till en sprillans ny och bra systemkamera. Vi håller fortfarande på att bekanta oss med kameran så förvänta er inga stordåd, men visst är det stor skillnad på den gamla kompaktkameran.