Åh så skönt med solsken idag igen! Vi känner oss lite friskare för varje dag som går så jag hoppas innerligt att Elvis inte påverkades nämnvärt av vaccinationen i onsdags (vaccinerades mot mässlingen, röda hund och påssjukan och vanlig biverkning är att få feber i några dagar ca en vecka efter sprutan togs).
Jag läser en bra bok, I huvudet på en mamma av Hanne Kjöller. Anledningen att jag tycker att den är bra är väl för att vi i huvudsak har samma uppfattning om att vara mamma och vad man implementerar i sitt barn. Hon sätter ord på många av mina tankar.
Jag anser mig vara långt ifrån hönsig eller curlande (det sätts väl mer på prov ju äldre Elvis blir förståss). Jag låter Elvis utforska sin egen fysiska kapacitet i största möjliga mån utan att lägga mig i mer än nödvändigt. Hur många föräldrar låter sina 1,5-åringar gunga ståendes? Dumdristigt eller modigt? Jag vet att Elvis klarar det, han förstår att han ska hålla i sig MEN om han skulle släppa skulle han å andra sidan inte dö av fallet. Så beroende på dagsform och ett säkerhetsövervägande tas ett sådant beslut. Men vad jag vill få sagt är väl att man inte ska vara så himla rädd och orolig hela tiden. Elvis blir inte en tryggare individ bara för att jag eliminerar alla faror för honom, han blir trygg om får ett självförtroende och vågar lita på sig själv.
Som Jonathan Lejonhjärta frågade Skorpan, eller om det var vice versa, innan hoppet som skulle ta dom till Nangilima..
- Är du inte rädd?
- Jo, men jag gör det iallafall...
Eller tänk så här, vill vi att våra barn ska klättra högt upp i ett träd, eller vill vi att barnet inte
ska klättra alls? Jag vill definitivt att Elvis ska klättra i träd, jag minns det själv som en väldigt
rolig lek i min barndom. Jag hoppas att jag ger honom små verktyg i livet för att klara av trädklättringen prima när han kommer till den åldern men det kommer framtiden att utvisa.
Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar