Nu har ju jag en bror som är psykoterapeut men han har av naturliga orsaker avsagt sig att ställa diagnoser på nära släktingar (nåväl, jag är rätt övertygad att diagnoser har han redan ställt men han vägrar offentliggöra dom för oss) så därför ventilerar jag mitt problem här i bloggen.
Som jag tidigare skrivit om så har jag tappat bort en bilnyckel och det blev en riktigt dyr historia. Vi genomsökte bilen, parkeringen, huset ja rubbet efter den där satans nyckeln men utan positivt resultat. När vi för en månad sen köpte ny bil så skämtade (?) Jimmy lite om detta och på min nyckelknippa sattes ett stort tungt blyflöte (typ) och ett långt nyckelband så att historien inte skulle upprepa sig.
Nu kan ni ju gissa vad som har hänt igen. Mina nycklar är borta. Jag parkerade bilen utanför några vänner, stängde av motorn (men låste inte) och gick två meter in till deras hus och efter det är nycklarna borta. Nu hoppas jag givetvis att nycklarna ligger i deras hus, men jag kan berätta att dom har ett välstädat och hyfsat minimalistiskt inrett hem så min rätt obscena nyckelknippa borde funnits vid det första genomsöket, vilket den alltså inte gjordes.
Så vad är detta? Varför minns jag inte vart jag la nycklarna? Kan jag skylla på "amningshjärna"? Kan jag skylla på Elvis (haha, stackarn)? Har jag en hjärntumör? Är jag bara rätt och slätt sjukt slarvig? Men här måste jag försvara mig genom att säga att jag efter det första borttappandet varit väldigt fokuserad på mina nycklar (här kan ju ni tycka att jag talar osanning, men det är min sanning).
Hur som helst, jag mår iallafall dåligt över att detta har hänt återigen. Så vad göra? Jag har iallafall frånsagt mig allt som har att göra med ansvar över nycklar en bra tid framöver.
Tjipp och hej!
p.s. trots detta så har vi haft en underbar helg i storstaden med barnvakt (tack faster, farmor och farfar!) åt elvis hela lördagen, sedan 50-års partaj på underbara Junibacken och sooooovmorgon idag och smarrig grill-lunch och sen besök hos goda vännerna i saltsjö-boo och deras härliga barn.
Stackare, att tappa bort saker e fanemej det jobbigaste som finns. Man funderar tills hjärnan är tom om vart man kan ha lagt dem.
SvaraRaderaDet vanliga jag gör med bilnyckeln är att ha kvar den i tändningslåset och sen undra vart den är.
Hoppas du hittar den iaf. Elvis kanske har en nyckelgömma nånstans hihi.
Kram
Skyll på amningen, det är så skönt! Jag gör det hela tiden, men jag har banne mig också blivit av med ett par aktiva hjärnceller nu när man sitter och ger di hela dagarna ;)
SvaraRaderaSÅ roligt att ha er här i går. Loa pratar och pratar om Elvis och hur de lallat=ramlat ;)