Ömmande knän

Jag har för någon månad sen kommit igång och joggat. Tisdagar och torsdagar är vikta åt mig, jag kan disponera dem hur jag vill och kände att det inte vore helt tokigt att få lite bättre kondis och strama åt lite lös hud while I'm at it. Så tre gånger i veckan (för det blir alltid nån timme över på helgen också) har jag snörat på mig skorna och gett mig ut i skogen, sträckan jag springar är knappt tre kilometer och därför helt perfekt att komma igång med, inte för långt men heller inte för kort. Dessvärre så hände nått i torsdags förra veckan, jag fick jätteont strax under båda knäna och smärtan vägrar släppa. En sjukgymnastvän berättade att finns slemsäckar där som kan bli inflammerade. Jimmy berättade att det också kan vara lårmuskelfästet. Who knows, allt jag vet är att jag inte kan springa än.

Vi var på dagisfest i tisdags ute i ett naturreservat som heter Lindbacke. Elvis hade så mycket pirr i kroppen och ville springa iväg lika långt som 5-åringarna och jag hade inte en chans att hinna ikapp med mina smärtor. Så illa känns det.

Hur som helst, när jag ändå har kommit igång och sprungit tre gånger i veckan i en månad så känns det ju helt omöjligt att bara soffa ner sig. Då har min nya härliga cykel kommit ordentligt till användning. Idag till exempel så tog jag med Elvis på en utflykt till Linudden. På vår väg såg vi ett gäng grävskopor, lyssnade på massor av fåglar, cyklade på smala stigar i skogen, på svart asfalt på bilvägen, vi såg hästar, trampade ner i "ko-gropar", klättrade över en jättehög stege över kostängslet. När vi kom fram till havet såg vi fiskar, båtar, en kanotist, svanar. Vi åt valnötter och drack saft, vi matade fiskarna med valnötter. När vi lagom cyklade hemåt kl 20:00 så satt Elvis och gäspade stort i cykelsadeln och somnade såklart gott med massor av friska sunda intryck av vårat lilla äventyr. Och jag kunde med gott samvete äta pizza med bearnaissås och ett stort glas cola.. Och nu väntar visst film och gottis, goda vänner är på väg.

Hoppas alla gör en bra helg!