Elvis på dagis och Love har somnat om. Då passar jag på att få i mig frukost och uppdatera bloggen.
Det är två saker som kretsar i mitt huvud. Det är dels vulkanutbrottet på Island och dels största älsklingens födelsedag imorgon.
Min lillebror och hans tjej, ursäkta fru menade jag (dom gifte sig i Sao Paolo för några månader sen), är på resande fot sedan årskiftet och meningen var att dom skulle vara hemma nu. Men så fick ju en vulkan på Island för sig att lätta lite på trycket och vips så var hela Europa lamslaget av aska i atmosfären. Min mamma har slitit sig i hår och sinne för att försöka boka om biljetter och få hem dom på ett eller annat sätt. Det är ingen lätt match då telefonköer till flygbolag etc är dygnslånga och när man väl kommer fram är det stressade, trötta och rådvill personal som svarar. Det tidigare bokade rutten skulle gå Miami-London-Arlanda och den är redan körd. Nu har mamma bokat om dom till Miami-New York-Frankfurt-Arlanda imorgon.. så håll alla tummar och tår att vindarna vänder och flygplatserna hålls öppna.
Jag älskar att resa och den längsta resan jag gjort (förutom mitt år i USA) är en månad i Thailand och Indonesien. Jag hade kunnat stanna längre än en månad, absolut, men vad jag upptäckte hos mig själv var att jag inte gillade backpacking-kulturen. Jag vill se och uppleva saker, ta dagen som den kommer, men att kuska runt i svettiga kläder, tung packning i trånga bussar och aldrig riktigt veta när nästa rena säng finns att tillgå var inte min pryl. Eller då var det helt ok men idag skulle jag lätt välja en veckas charter all-inclusive med barnen istället för äventyr á la high chaparall. Vad jag försöker säga är att jag tror mig ana hur trötta och hemlängtansfulla David och Emelie måste vara nu. Hur bra resa man än har haft så har man ju oftast ett slutdatum, en hemkostdag i huvudet, en målbild. När det rubbas, och om man är just trött, skitig och kanske inga semsterpengar kvar, då måste det vara oerhört jobbigt.
Den andra saken jag tänker på och har tänkt på ett bra tag är att Jimmy fyller 30 år imorgon. I tre års tid har jag blivit lite smått terroriserad av honom att jag passerat 30-årsstrecket men nu är det över med det! Vad morgondagen kommer att bjuda på avsöljar jag i nästa inlägg...
Hej på er! Så här en dag i förskott passar jag på att skicka ett stort grattis på födelsedagen till jimpan eftersom det finns viss risk för att det glömms bort imorgon med tanke på flytten som är i full gång och Alves bissingar.. Hoppas att ni får en kalasfin dag tillsammans så ska jag verkligen försöka att komma ihåg att ringa imorgon :) Kram kram kram
SvaraRadera